Påsken

Lördagen mellan kors och uppståndelse – den glömda dagen då Gud arbetade i det dolda

I den kristna berättelsen om påsken lyfter vi ofta fram två avgörande händelser: Jesu död på korset och hans uppståndelse ur graven. Dessa två dagar bär dramatik, smärta och seger. Men mitt emellan dem finns en tyst dag som ofta förbises – lördagen. Den dag då Jesus vilade i graven. Denna dag är inte en tom parentes i frälsningshistorien, utan bär en djup teologisk och existentiell betydelse.

1. Lördagen – då Gud syntes som mest frånvarande

När Jesus låg i graven under den judiska sabbaten, drabbades lärjungarna av förvirring och hopplöshet. Deras mästare var död, och framtiden såg mörk ut. Gud verkade tyst. Men just i denna tystnad skedde något avgörande.

Gravens tystnad var Guds aktivitet i det dolda

Precis som Gud vilade på den sjunde dagen efter skapelsen (1 Mos. 2:2) – inte av utmattning, utan för att njuta av sitt verk – vilade Jesus i graven. Hans sista ord på korset, "Det är fullbordat" (Joh. 19:30), fortsatte att eka genom gravens tystnad. Hans vila var inte passiv – det var ett uttryck för något avslutat och heligt.

Dödsriket mötte sin Skapare

Enligt Bibeln (bl.a. 1 Pet. 3:18–19) steg Kristus under dessa timmar ner till dödsriket för att förkunna seger och befria de fångna. Denna dag blev dödens sista aktiva dag – dess makt höll på att brytas inifrån.

2. Den stora sabbaten – då två världar möttes

Det år Jesus dog inföll den vanliga veckosabbaten samtidigt som den första dagen i påsken (15 Nisan). Detta gjorde den till en "stor sabbat" (Joh. 19:31) – en kraftfull symbol för ett skifte mellan två världar.

Det gamla förbundets sista sabbat

Sabbaten, som symbol för lagen, kunde inte rädda. Den pekade framåt – mot Kristus (Rom. 10:4). Jesu vila i graven markerade att det gamla var fullbordat.

Den nya skapelsens gryning

Jesus vilade likt ett utsått frö i jorden (Joh. 12:24), redo att spira upp till nytt liv. Uppståndelsen var nära, och med den började en ny skapelse – ett nytt liv för hela mänskligheten.

3. Varför lördagen är viktig för oss idag

Lördagen är inte bara en historisk dag. Den talar rakt in i våra liv och våra egna tysta, väntande tider.

När Gud verkar tyst arbetar han som djupast

För lärjungarna verkade allt förlorat. Men just då höll Gud på att segra över döden. Så är det ofta i våra liv – när vi känner oss övergivna, arbetar Gud i det fördolda.

Dödens makt är redan bruten

Kristi vila i graven visar att våra egna "lördagar" – sorg, sjukdom, väntan – inte är slutpunkter. Uppståndelsens morgon närmar sig. Döden har inte sista ordet.

Sabbatsfriden är vår arvslott

Hebreerbrevet säger: "Det finns då en sabbatsvila kvar för Guds folk" (Heb. 4:9). Lördagen påminner oss om att vi får vila i det Kristus har gjort färdigt. Vi behöver inte bära allt själva.

Sammanfattning: Tre sanningar från Lördagen

Lördagen bär tre djupa sanningar som förvandlar hur vi ser på tystnaden, väntan och mörker:

1. En dag av fullbordan – Syndens pris var betalt.
2. En dag av osynlig seger – Dödens makt krossades i det fördolda.
3. En dag av löfte – Uppståndelsen var på väg.

Som Paulus skriver: 

"Vi begraves så med honom genom dopet till döden, för att liksom Kristus uppväcktes från de döda... så skall också vi vandra i ett nytt liv" (Rom. 6:4).

Lördagen visar oss att mellan korset och uppståndelsen, mellan död och liv, finns en helig dag där Gud – trots allt – arbetar som mest.

Påsk Påsken Grav Jesus Seger Uppståndelse 15 Nisan Sabbat

---

3 kommentarer

Lars-goran Marklund - 19/04-25 03:59
Det onda trodde att de skulle segra men 💖Jesus Kristus💥👍 bevisade med sin uppståndelse attlivet besegrade döden.
Det enda man behöver göra att Tro på
💖Jesus .❤️

---

Mikael Walfridsson - 19/04-25 15:37
Amen! Starkt inlägg!

Herrens rika välsignelse

Mikael

---

Eva M - 25/04-25 15:15
Ja, Jesus förkunnade efter sin kroppsliga död, evangeliet för de som befann sig i dödsriket.
Alla som fanns före Honom fick, liksom alla som kom efter höra Guds evangelium.
Tack Jesus Kristus.

---

Kommentera

Alla kommentarer modereras. Antal tecken kvar: 340