Frälst från mörkret - Personligt vittnesbörd av Andy Svensson

Vittnesbörd

Andy Svensson: Det här är min berättelse om att komma ut ur mörkret. Jag vet inte hur du har det i livet, men oavsett det, finns Jesus Kristus där i mörkret och vill hjälpa dig. Ingen annan kan frälsa dig från mörkret och dess krafter, bara Jesus Kristus. Som ung satanist upplevde jag kraften i mörkret, men sedan fick jag lära känna Jesus Kristus, kungarnas Kung. 

”Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”‭‭ (Joh‬ ‭1‬:‭5‬)

När jag växte upp i Malmö så var det under traumatiska händelser där familjen slaktades själsligt av en Pappa som var skadad i själen. Min älskade storasyster blev sexuellt utnyttjad som barn, och vid 13 års ålder blev hon gravid, men barnet tog man bort. Jag var själv vid sex års ålder när detta hände i vår familj. Men det jag vill berätta är om mörkret som kom in i vårt trasiga hem. 

Som barn vaknade jag ofta med hemska mardrömmar och kunde med mina fysiska ögon se människor som stod i rummet. Detta skrämde mig mycket, och ibland ropade jag mitt i natten. Jag brukade dra täcket över huvudet så att dessa onda makter inte skulle se mig.

Varför hände det här lilla mig som barn? Det tror jag berodde på att Pappa öppnade upp för demoniska krafter när han utnyttjade min storasyster sexuellt. En fruktansvärd förbannelse kom över familjen och demonerna fick tillträde. Min storasyster, min storebror och jag fick se ondskan förstöra familjens trygghet.

Som liten grabb besökte jag min pappa, som först satt inspärrad i Malmö fängelse och sedan på Rättspsykiatriska kliniken Sankt Lars. Det var svårt för mig som sexåring att förstå varför pappa var inspärrad. Redan som barn började jag snatta och drömde om att bli en gangster. Skolan var ingen höjdare; där ställde jag verkligen till det. Jag bytte skolor från första klass till sjunde. 

Jag minns när jag var tio år gammal, i fjärde klass, då bodde jag med mamma på Rosengård, ett stort bostadsområde i Malmö. I skolan var jag en osäker liten pojke som sökte uppmärksamhet. 

Mamma blev tillsammans med en man som hette Kaj och var bilmekaniker. Kaj bodde också på Rosengård, och vi flyttade in i hans lägenhet. Men jag uppskattade inte det så mycket. Så vad gjorde jag? Jo, jag kastade brinnande papper ner i sopnedkastet. Det spreds en kraftig rökutveckling i hela åttavåningshuset. Tack och lov hade vaktmästaren sett att jag var ensam hemma, så brandmännen fick rädda mig.

Så nu fick jag smisk av Kaj, men det hjälpte inte alls. Nu blev det barnpsykiatrin som man fick kontakt med. Jag minns att mina syskon och Kajs barn var med på något möte. Då frågade jag, "Varför satt pappa i fängelse?" Det blev tyst på mötet. Men Kaj sa att jag borde få reda på sanningen. Så nu fick jag det, och jag blev besviken på pappa.

Pappa förföljde mamma och misshandlade henne. Kaj, mammas nya man, bestämde att vi skulle köpa ett hus utanför Trelleborg i en by som heter Hönsinge. Nu började jag i femman, och det var trevligt att bo på landet. Vi hade så bra grannar som man kunde gå och hälsa på. En gammal biodlare, som jag ofta besökte, hade en gammal svart PV Volvo. Jag var ofta där och minns att jag frågade honom, "Tar universum någonsin slut?" Han svarade att det aldrig tar slut. Oj, oj, det var mycket för en 10-åring att förstå.

Vi köpte sedan ett annat hus, en fd gammal skola utanför Trelleborg. När jag skulle börja i högstadiet var det i Trelleborg. Men nu bodde jag och min storebror i pappas lägenhet, medan pappa bodde hos en ny kvinna. Det var inte så lyckat, kan jag berätta, en 13-åring och en 17-åring bodde i en etta. Jag blev mer stökig i skolan, så till slut hamnade jag i ett fosterhem. Det var ett bra fosterhem i Trelleborg, men skolan var ingen höjdare. Jag blev mobbad för att jag kom från Malmö. Jag mobbade tillbaka och kallade dem "bönder", och det ledde till att jag fick stryk av äldre grabbar. Tjejerna ringde till dem och bad dem att inte bråka med mig. Tror du att det hjälpte? Nej, det ledde bara till ännu mer stryk.

Nu, som 13-åring, började jag begå inbrott, och till slut skaffade jag en luftpistol. Redan vid 14 års ålder begick jag mitt första rån mot en Pia Närköp-butik. Signalementet var bra: en man på cirka 25 år med ett avsågat hagelgevär och en viss brytning. Jag hade en luftpistol, var 14 år gammal och talade med skånsk dialekt. Senare begick jag ett nytt rån mot en vapenaffär i Malmö i ett försök att skaffa vapen åt mina polare från Jugoslavien. Affärsinnehavaren insåg att det var en luftpistol och tog tag i mig.

Jag var på väg att knivhugga honom, men gjorde det inte, tack och lov. Han ringde först sin fru och nämnde rånet, så flera polisbilar kom med poliser som sprang ner med dragna vapen. Men någon av poliserna sa, "Det är en ung pojke." Nu började en resa med ungdomsvård och flera fosterhem. Droger och mer kriminalitet. Jag var så fast i mörkret och bar mycket hat inom mig mot vuxenvärlden som hade gjort mig illa enligt mig.

Tänk att mörkret hade fått tillträde genom Pappas övergrepp på min storasyster, men även jag och min storebror blev utsatta, fast på ett annat sätt. Här måste man se att något andligt och själsligt kom in i våra liv. Mörkret hade inflytande över mitt unga och traumatiska liv. Jag hade ingen tillit till den vuxna världen. I ett fosterhem blev jag utsatt för både fysisk och psykisk misshandel. Fosterpappan och fostermamman korsförhörde mig.

Jag skulle hata kommunister samt lära mig dödande karateslag samt hantera vapen. Fosterföräldrarna var i 35-årsåldern och var experter inom karate, de hade tävlat utomlands och hade höga grader. I en bokhylla fanns nazistisk litteratur. Var det ett bra fosterhem, vad säger du?

Under året 1984 minns jag att de betalade ut över 100 000 kr för den tid jag bodde där, vilket var cirka 3 månader. Jag rymde därifrån, så klart... Satan var ute efter att ta mitt liv redan när jag var ett barn, och det fortsatte även under min ungdom. Som 17-åring påbörjade jag en andlig resa som har varit otrolig. Jag läste Bhagavad-Gita, Dianetik, Mormons bok, samt utforskade satanismen en kort tid. Fram till jag fyllde 18 år genomgick jag en sådan resa som en ung och förvirrad tonåring. Jag har ännu inte träffat någon som har gått igenom en sådan resa på så kort tid. Men idag har mitt minne raderats, så jag minns inget av det jag läste då.

År 1986 böjde jag mina knän för Jesus Kristus på ett tältmöte i augusti. Det var under ett möte med LP-Stiftelsen, och den dagen regnade det över Åkersberga där tältet stod. Nu var Jesus Kristus Herren i mitt liv, och jag bekände mig till väpnade rån, inbrott och bilstölder. 

Senare började jag på en bibelskola, men jag hade fortfarande en tid då rädslan hade ett grepp om mig. Mörkrets makter manifesterade sig, och en natt kom en gestalt in i rummet och sa, "Du tillhör mig." Jag ropade ut, "Jag har bytt Herre och tillhör Jesus Kristus." Som ung lärde jag mig att mörkret avskydde Jesu blod och att höra Guds ord. Jag blev fri från rädslan för mörkret. 

Nu sjunger Pelle Karlsson i vardagsrummet "Han ger mig kärlek," och jag fäller tårar av tacksamhet över vad Jesus Kristus har gjort i mitt liv. Nej, jag är inte fullkomlig ännu, men jag är en förlåten före detta syndare, nu frälst av nåd. Idag går jag en mil ofta klockan fem på morgonen, även i totalt mörker den här årstiden, fri från rädslan för mörkret. 

Det här är min berättelse om att komma ut ur mörkret. Jag vet inte hur du har det i livet, men oavsett det, finns Jesus Kristus där i mörkret och vill hjälpa dig. Ingen annan kan frälsa dig från mörkret och dess krafter, bara Jesus Kristus. Som ung satanist upplevde jag kraften i mörkret, men sedan fick jag lära känna Jesus Kristus, kungarnas Kung. 

Kom idag ut ur mörkret! Lämna ditt liv till Jesus Kristus och bli fri och förlåten för alla dina synder.

#Andy Svensson #Vittnesbörd #Satanist #Fosterbarn #Fosterhem #Övergrepp #Våld #Kriminalitet #Ungdomsbrottsling

8 kommentarer

Lars-goran Marklund - 27/10-23 02:54
Min sk fader svor och pratade skit om allt och alla dessutom var han alkoholist. Det onda måste hända innan man finner den ultimata kärleken 💖Jesus 💥.
Av vånda föds en tro på ❤️Gud. Sök Herren och man finner bibeln ❤️💥Guds ord.
Bra Christer 👍👍👍

Svensson - 27/10-23 10:45
Jesus har vunnit över mörkret. Sök honom och du skall aldrig mer vandra ensam.

Ammi - 27/10-23 21:21
Oj så jobbigt du - ni hade det när du växte upp. Glad för din skull att du mötte Jesus och fick ett nytt liv!

Jesus frälser ännu Marja - 27/10-23 22:42
Käre Jesus, tack för att du är ljuset i vårt liv! Jesaja 9:2 Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus; ja, över dem som bo i dödsskuggans land skall ett ljus skina klart. Tacka Jesus för allt du gjort på Golgatas kors för att vi skall ha ett evigt liv.❤️💥

Lars-goran Marklund - 28/10-23 01:17
Min sk fader kunde inte tro. Han spottade på Herren och bibeln var sagor som ingen kunde Tro på. Sanningen var att han var egoist och alkoholist. Jag var hatabarnet,ett sk störningsmoment för faderns horeri.❤️Guds ord ska man följa. "Man ska gå den smala vägen" sa:💖Jesus Kristus💥👍
Den mest oväntade b

Andy Svensson - 28/10-23 04:38
Tack för det ni skriver . Jag valde att dela det här när jag upptäckte i veckan jag är inte längre rädd för mörkret. Kan gå ensam på morgonen vid klockan fem i mörkret nu . Som barn och ungdom var jag rädd för mörkret. Men Jesus Kristus är ljuset som övervunnit mörkret 😊❤️🙏🏽. Mitt liv var mörker men n

David Billström - 28/10-23 10:37
Tack Andy för att du delade med dig av både de mörka och ljusa erfarenheterna i ditt liv. Vi lever verkligen i en trasig värld men Jesus är vår underbare Frälsare. Jesu nåd och frid

Andy Svensson - 28/10-23 16:39
Det var en bön i mitt hjärta att vittnesbördet skulle bli till välsignelse för andra som läser . Är djupt tacksam för att Christer valde att dela det så andra kan läsa det . Tack för all uppmuntran och Guds välsignelse Jesus Kristus är ljuset i mörkret han har vunnit seger över satan på korset. Jesus Kristus är Herren 😊

Kommentera