Sanningar om islam

Sigvard Svärd
2022-02-15 16:49

GÄSTBLOGG - Alla åsikter är skribentens egna.

Enligt Bibeln är Muhammed inget annat än en falsk profet och islam en falsk religion, ja, fullt ut antikristlig. Gud älskar muslimer men inte islam. Gud kommer aldrig att erbjuda islam åt någon människa. 

Mycket av islams lära återspeglar 600-talets arabiska kultur och samhälle. Många riter och seder som införts av islam kan spåras tillbaka till de förislamiska Arabien. 

Den mest krigiska religion som uppstått

Denna artikel om islam, tar av utrymmesskäl inte upp mer en del av det som kan skrivas, och jag håller mig inte heller till punklighet rörande om ämnen och rubriker. Men säger redan från början här, att på säkra grunder, med utgångspunkt från kristen tro, är islam den mest krigiska och fruktade villolära/falska religion som uppstått. Vilket i sig innebär att kristen mission har det som trögast och lever som farligast i mötet med islam/muslimer.

Islam är till brädden och under längst tid religionsblandad. I alla sammanhang missionerande och respektkrävande. Lämnar aldrig ”missionerat” folk och ”tagen” mark. Kan vara sluttidens främsta religionsfiende till Gud/Jesus. 

Komplett system

För en muslim är islam ett komplett system som täcker alla delar av samhället. Muslimerna försäkrar att den islamiska lagen möter inte bara de religiösa och moraliska behoven i ett samhälle, utan också de politiska, ekonomiska och etiska. Islam är en totalreligion. 

600-talets arabiska kultur

Mycket av islams lära återspeglar 600-talets arabiska kultur och samhälle. Många riter och seder som införts av islam kan spåras tillbaka till de förislamiska Arabien. 

Det arkeologiska och språkliga arbete som utförts från senare delen av 1800-talet har lämnat överväldigande bevis för att Muhammed konstruerade sin religion och Koranen, oavsett sina så kallade uppenbarelser, utifrån redan befintligt material inom gammal arabisk kultur. 

Baals-dyrkan

Islam har under hela sin historia visat sig ha liknande natur och karaktär som den gamla dyrkan av Baal. Många riter som praktiseras inom islam liknar baalsdyrkan. Ta bara tillbedjan av solen, månen och stjärnorna. Halvmånen, som var symbolen för måndyrkan, är också symbol för islam. Den förekommer på många islamiska länders flaggor och placeras också på toppen av minareter och moskéer. 

Allah (Al-Ilah) är faktiskt ett förislamiskt namn på ”den högste guden”, motsvarande det babyloniska Bel (Baal). Ismaels (1 Mos.21:20) folk, som det hänvisas till, är i grunden semiter, efter Sem son till Noa. Men islams religiösa väg kommer via Ham (son till Noa) och det hedniska beduinspåret. Inte genom Sem och tron på ”Abrahams Gud”, vilket man gör gällande.

Muhammed

Muhammed (som betyder prisad) föddes år 570 e.Kr. i staden Mecka i Arabien, enligt legenden om hans födelse. Vid 25 års ålder gifte sig Muhammed, som tillhörde en mycket mäktig släkt/stam, med en förmögen änka i Mecka och kom genom detta att lära känna viktiga personer från inflytelserika kretsar i staden. 

Han satte sig också väl in i landets religiösa och politiska liv. I Arabien tillbad människor ett antal gudomar. Mecka var en helig stad, där Kaba, en kubisk byggnad som kallades Allahs hus, låg. Muslimerna tror att detta hus byggdes av Abraham och hans son Ismael. 

Kaba innehöll en mängd bilder av ”lägre” gudar och gudinnor, bl.a. tre gudinnor som kallades ”Allahs döttrar”. De pilgrimer som kom till Mecka hade för sed att motsols gå runt Kaba sju gånger och kyssa eller röra vid den svarta stenen. Den svarta stenen var en meteorit som ansågs ha stor religiös betydelse. 

Denna hedniska sedvänja inlemmades senare av Muhammed i den islamiska vallfärden hadj. Denna vallfärd innebär bl.a. att springa mellan två kullar i närheten av Kaba och erinra sig den egyptiska slavkvinnan Hagars (Ismaels mor) desperata sökande efter vatten åt sin son. Enligt Koranen var det just här ”Gud” hjälpte henne att finna vatten.

Koranen

Muhammed och andra som sökte ”Gud”, brukade ofta gå till en grotta på sluttningen av Hiraberget, några kilometer norr om Mecka, för att meditera. 

Omkring år 610, då Muhammed var 40 år, sägs det att han fick besök av en ängel, som han trodde var ängeln Gabriel (Djibril). 

Ängeln sa åt honom läsa upp. När han frågade: ”Vad då?”, svarade ängeln: ”Läs upp i din Herres namn som skapat, som skapat människan av stelnat blod! Läs upp! Ty din Herre är den nådigaste, han som har undervisat med pennan, som undervisat människan om vad hon ej visste” (Sura 96:1-5). 

Muhammeds, dåvarande enda fru, försäkrade att han nu var utvald till profet, rasoul sändebud av den, i arabiska föreställningar, högste guden Allah. 

Efter två år började sedan andra uppenbarelser komma till honom i olika former. Ibland såg han en ängel, ibland hörde han bara en röst, och ibland kom budskapet i en dröm. 

När en uppenbarelse kom till honom brukade han falla till marken och tugga fradga. Budskapet kom till honom på det arabiska språket, och Muhammed talade på ett poetiskt och litterärt sätt ut de ord han tog emot. 

Dessa skrevs sedan ned av dem som hörde honom, på löv, torkade benbitar, pergamentbitar o.s.v. 

 Muslimerna tror inte att Muhammed kunde läsa och skriva. De tror därför att dessa uppenbarelser, som senare kallades koranen (vilket betyder att recitera eller att läsa upp), inte var Muhammeds ord utan ”Guds” sanna ord. Muslimerna tror sålunda att koranen är ett ”Guds” under, för att en outbildad man kan bara inte skriva en sådan bok. 

Under 22 års tid kom dessa budskap till Muhammed vid skilda tillfällen och under olika omständigheter.

Efter Muhammeds död uppstod stor förvirring kring dessa fragment med nedtecknade ”uppenbarelser”. Men muslimer idag menar att ”Muhammeds koran”, som 650 fastställdes till en bok av kalifen Utheman, är fullständigt i överensstämmelse med ”Urkoranen” – en ”himmelsk” skrift som påstås alltid ha existerat. 

Denna ”himmelska” text har genom Muhammed transformerats till en ”arabisk koran”. Därför får inget ändras i Boken, och arabiskan är ett heligt språk för muslimer. I muslimska skolor formas fortfarande det arabiska språket efter Koranen. 

Koranen innehåller 114 suror eller kapitel, vilka börjar med den längsta suran och slutar med den kortaste. De följer alltså inte den historiska/kronologiska ordning som de skulle ha getts åt Muhammed. 

I koranen finns en mängd uppenbarelser som klart motsäger Bibeln och Bibelns Gud.

 I koranens ”himmel” finns också djinner. Det är andar utöver ”änglarna”. Dessa andar kan vara både goda och onda. 

Så koranen inte bara förnekar och ifrågasätter Bibelns grundläggande sanningar, den innehåller också motsägelser och många fel och tidsomkastningar om personer, platser och historiska händelser i GT och NT. 

Koranen tillåter en man att samtidigt ha upp till fyra hustrur. Muhammed hade så småningom nio stycken, åtminstone en av dessa var ett barn i ålder räknat. 

Tilläggas kan i sammanhanget att ingen manlig arvinge överlevde Muhammed. 

Vissa muslimer, kallar koranen för det Tredje Testamentet (Bibelns GT och NT ses alltså utifrån denna lära, som Första- och Andra Testamentet), och därmed det senaste och slutgiltiga. 

Erkännandet av judar och kristna som att också vara ”Bokens folk”, faller platt till marken när det samtidigt framförs att Bibeln är överträffad och ersatt med koranen.

MECKA 

 Snart började Muhammed predika att det inte finns någon annan gud än Allah, och att han var Allahs profet. Han manade folk att upphöra med att tillbe andra gudar och i stället vända sig till Allah. 

Hans första anhängare kom från hans egen familj, senare anslöt sig ytterligare c:a 100 personer till rörelsen, mest människor av enkelt ursprung. 

När Muhammed började attackera gudarna i Kaban blev han snart förföljd av ledande personer i staden. Ur stånd att göra framsteg i Mecka bestämde han sig för att flytta till Jatrib, en stad 45 mil norr om Mecka, som senare kom att kallas Medina (”profetens stad”). 

Denna utvandring, kallad hijra på arabiska, ägde rum i juli månad 622. Detta markerar starten för islam, och den muslimska kalendern börjar med detta datum.

 Islam betyder inte ursprungligen underkastelse, utan mer manlig heroiskhet (i strid). Ordet muslim kommer av samma språkrot som islam. 

Under andra året i Medina hamnade Muhammeds följe i ekonomiska svårigheter. Vid den tidpunkten kom en uppenbarelse till Muhammed: ”Profet, bekämpa de otrogna och de tvehågsna och var sträng emot dem” (Sura 9:74). Med gudomligt godkännande började Muhammed anfalla sina fienders karavaner. 

En stor seger vid en plats som hette Badr kom att få stor betydelse. Den gav Muhammed visshet om att Allah var med honom. 

Han började nu också attackera judiska stammar, som led stora förluster i dessa strider, vid ett tillfälle dödade de muslimska styrkorna omkring 1.000 judiska män. 

Deras kvinnor och barn såldes som slavar och deras egendom delades mellan de muslimska soldaterna. 

År 628, slöts en pakt mellan ”överklassfolket” i Mecka och Muhammed och hans anhängare. De kunde nu besöka Mecka igen. 

Detta blev möjligt eftersom Muhammed hänvisade till en uppenbarelse han fått, som sade att man kunde vända sig till de ”tre döttrarna” som förebedjare, alltså ”lägre” gudar i syfte att påverka ”den högste guden”. 

Men ett år senare bröt Muhammed pakten och anföll Mecka med en styrka på 10.000 man och tog kontroll för staden. 

Muhammed gjorde klart för alla i Mecka att den tidigare uppenbarelsen om ”döttrarna” var från Satan och att den inte var hämtade från den ”himmelska Koranen”. Därför står det i sura 53 att Gud absolut inte har några döttrar. 

Salman Rushdies bok ”Satansverserna” grundar sig på dessa Muhammeds svängningar i läran, mellan tro på en enda ”Gud” (monoteism) och (panteism) tro på många gudar. Har Satan genom Muhammed verser i Koranen?, frågar Rushdies och fick för denna sin ”hädelse” en evig dödsdom (domsfatwa) över sitt liv. 

Som markering mot ”den tidigare uppenbarelsen”, förstörde Muhammed alla bilder och avgudar i Kaba och avrättade en del av invånarna i Mecka.

Muhammed hade nu blivit den oomstridde politiske och religiöse ledare i Arabien och Mecka som islams centrum. Sedan Muhammed mottagit en ändrad uppenbarelse, från ”Det finns inget tvång i religionen” (Sura 2:257) till ”Döda månggudadyrkarna, varhelst ni finner dem!” (Sura 9:5), kunde många stammar i Arabien inte längre stå emot honom utan tvingades kapitulera, omvända sig och underordna sig islam och dess profet Muhammed. De fick välja omvändelse till islam eller döden. Islam utvecklades från en liten sekt till en viktig arabisk maktfaktor. 

En generation senare hade den blivit ett vidsträckt arabrike, och efter ytterligare två till tre generationer hade islam övergått till kosmopolitisk civilisation, som sträckte sig över tre kontinenter, Mellanöstern, Afrika och Asien, och anammade arvet från många olika kulturer. 

År 632 dog Muhammed. Efter hans död följde en maktkamp bland hans anhängare som ledde till splittring och krig bland muslimerna. 

Flera skilda sammanslutningar uppstod inom islam. Shiamuslimerna och sunnimuslimerna blev de två stora grupperna. 

På 700-talet uppstod en mystisk och asketisk riktning som kom att kallas Sufism. Namnet har att göra med den klädnad av grovt ylle (suf ) som dessa anhängare bar. Deras fromhet präglades av försakelse, meditation och dhikr, ett upprepande av ”Guds” namn. Målet är försvinnande i ”Gud” och förblivande i hans verklighet. 

Sufism finns idag bland både shiiter och sunniter. 

Muslimska samhällsledare efter Muhammed kallas kalifer. De är mer politiker än andliga ledare. Närmast hit hör också shejker, vilka fungerar både som stamhövdingar och drivna företagare. Böneledare, lärofäder och präster kallas imamer, mahdier eller mullor.

PLIKTER 

Många muslimer har aldrig läst Koranen. Unga muslimer har bara andrahandsinformation. De ”tror” att de vet vad som står i Koranen. Det flesta muslimers tro baseras alltså mer på den sociala kulturen i deras samhälle, än på islams grundelement. 

Om det samhälle de lever i är starkt påverkat av islamisk lag och dess regelverk, så är dessa muslimer med alla sannolikhet av den fanatiskt/extrema/”fundamentalistiska” sorten.

  Den arten av muslimer, ställer idag till med fruktansvärda våldsdåd och terrorhandlingar. Mot dessa hjälper det inte ens att själv sig vara muslim. I dessas ögon är den stora massan muslimer inte tillräckligt muslimska. Allt umgänge med ”otrogna” utan syfte att det ska leda till att dessa omvänder sig till ”godkänd” form av islam, är av ondo och bör bekämpas.

 När jag i slutet på 1990-talet hade kommit överens med fängelseledningen på Skogome om att ha Alfakurs inne på en viss avdelning, stoppade intagna islamister, på ett hotfullt sätt, de muslimer bland fångarna som hade börjat delta. På grund av den oro som detta ledde till på avdelning, beslöt fängelseledning att jag inte fick fortsätta med studierna.

 I andra fall finner man att muslimerna följer en tradition från sina förfäder, och att deras tro är en blind tro på en religion och en gud det vet mycket lite om. 

Det sägs att när Alexandria intogs år 641, skrev den segerrike arabiske befälhavaren till kalifen Omar i Medina och frågade vad han skulle göra med det berömda biblioteket. Han fick svaret: ”Om böckerna stämmer med Koranen är de onödiga och kan förstöras, och om de motsäger Koranen är de farliga och bör absolut förstöras.”

En muslim är skyldig att be fem gånger om dagen vänd mot Mecka. Detta kan göras i ett invigt tempel (moské), i en vanlig lägenhet eller ute i det fria med hjälp av en bönematta. Mattan är då moskén. Ordet betyder ”plats där man kastar sig till marken”. 

När utrop genom högtalare har rätt kalla till bön i en nation eller i en stad, betraktas detta som taget ”fäste” för islam. 

Religionens absoluta plikter; de ”fem pelarna”, är: 

• trosbekännelsen, 
• bönen, 
• fastan, 
• allmosan och 
• vallfärden. 

I islam talas bara om gärningssynder. Frälsningen är suveränt förutbestämd av Allah. Det viktigaste är att muslimen underkastar sig Allah helt och fullt och överlåter allt åt honom - ”Gud är större” (Allahu Akbar). Sedan får man hoppas på det bästa - ”Om Gud vill” (Insha’Allah). 

Tron på att Allah som härskare är närvarande överallt, en allvetande domare som tronar över världen, gör muslimen osårbar för alla ”ödets slag” och bevarar från avfällighet. 

Muslimen kan frälsas från helvetet och räddas till Paradiset, där han evigt kommer att skåda Allah. Det förekommer 99 olika s.k. ”sköna” namn på Allah. 

Tron på fler gudar kallas för shirk, vilket är en oförlåtlig synd. Inför livet efter detta, hålls Muhammed för att vara den högste förebedjaren.

MAKTANSPRÅK

 Islam tvingar sina anhängare att följa Muhammeds tänkesätt och hans uppenbarelser. Den första bekännelsen i Koranen lyder: 

”Det finns ingen gud utom Allah, och Muhammed är hans profet.” 

Idén om ”en enda Gud”, kan mycket väl också ha lånats från (förstärkts av) judarna och de kristna. Islams historia visar att detta uttalande inte är något alternativ, utan snarare ett tvingande direktiv. Bekännelsen ska tolkas så här: ”Man får inte tillbe någon annan gud än Allah, och alla måste följa Muhammed och hans lära.” 

I de islamiska länderna saknar andra religioner egentligen friheten att existera. Och om det i dessa länder finns några små gemenskaper med andra religionsutövare, utsätts de för omfattande förföljelse och förtryck. I stort sett kräver islam total underkastelse, inte endast av sina anhängare, utan också av alla som lever i ett samhälle med islamiskt styre. 

Islamisk lag (sharia) tillåter ingen kritik av koranen och islam. I muslimländer finns ingen religionsfrihet, ej heller frihet från religion. Där existerar ingen sekulariserad sfär. Enbart i demokratiska länder i Väst, är det möjligt att forma om islam något. I Sverige pratar ledande muslimer om ”svenskt islam”. 

Idag ”vinner” muslimerna årligen omkring 50 miljoner människor för islam, antingen med svärdets makt, eller genom politisk och social ”mission”. Sex månader efter sin triumfartade återkomst till Iran 1979, efter femton år i exil i Frankrike, förklarade Ayatollah (”Guds tecken”) Khomeini (kallad ”Ruhollah”, ”Rohe Allah”, vilket betyder Allahs ande):

 ”Regeringarna i världen bör veta att islam inte kan besegras. Islam skall segra i alla världens länder, och Islam och Koranens lära kommer att utbreda sig över hela världen.”

Den sista hälsningen från en ung iransk soldat som dog i kriget mot Irak speglar det islamiska tänkandet och hopplösheten i denna religion: 

”Mitt bröllop är vid fronten och min brud är martyrskapet. Ceremonin uttalas av kanondundret. Jag skall ikläda mig mitt eget blod för denna ceremoni. Min brud, martyrskapet, skall föda min son, friheten. Jag lämnar denne son i din trygga vård. Vårda honom väl.” 

Khomeini gav löfte om ”Paradiset” till tolv- tretton år gamla pojkar när de med sina kroppar ”röjde” väg för kriget. Som symbol för detta falska löfte gav Khomeini dem en nyckel att hänga om halsen – med den kunde de öppna porten till ”himlen”. Där i Paradiset väntade ett stort antal ”villiga” kvinnor på dem, oskulder som dessa skulle få förlusta sig med. Dessa löften känner vi igen från kalifatet Islamiska Statens (IS) propaganda idag. 

Den obegripliga, respektlösa och förnedrande inställningen till kvinnan inom islam, att hon som en ”dyrbar pärla” ska döljas så mycket som möjligt för att inte locka till sexuella tankar hos män - vilket medför att kvinnor bör hålla sig hemma, och vistas de ändå ute är klädedräkt som helst skyler alla kvinnlighet och hud (burka eller niqab), den som sträng islamism förespråkar och kräver - samtidigt som män uppmuntras till att just erotiskt tråna efter unga flickor. Hederskulturen inom islam, blir utifrån denna uppmuntran, fullständigt oförsvarlig, inhuman och fruktansvärd.

FÖRNEKELSE 

Muslimer hålls i ett starkt grepp av en religion som förnekar sanningen om Jesus (Isa-Mashee) och hans sanna karaktär, en religion byggd på fruktan och hat. 

Frågan måste också ställas om denne Isa-Mashee i koranen verkligen är identisk med Jesus Kristus i Bibeln? 

 Enligt Bibeln är Muhammed inget annat än en falsk profet och islam en falsk religion, ja, fullt ut antikristlig. 

Islam förnekar Jesu gudom, död och uppståndelse; förnekar Jesu utgjutna blod liksom återlösningen och syndernas förlåtelse genom detta blod. 

Islam placerar Jesu person på en lägre plats än Muhammed. I Sura 5:79 står det: ”Kristus Marias son, var blott en apostel.” Som bäst betraktas Jesus som den näst störste profeten. Muhammed hävdas vara ”sigillet”, bekräftelsen av/på alla tidigare profeter. 

Från somliga muslimer väntas det med intresse på ytterligare en Muhammed, kallad för ”den store Al-Mahdi”. Med honom inträder domedagen. 

Muhammed erkände både GT och NT, men presenterade samtidigt en gudsbild som stod direkt i strid med Bibelns Gud. Islam motsäger många av Bibelns fakta och sanningar. För muslimer står Koranen alltid högre än Bibeln. I koranen finns det en mängd ”uppenbarelser” som klart går emot Bibeln och Bibelns Gud.

Då islam menas vara religionernas fullbordan, blir kontentan att alla människor i praktiken är muslimer och måste vara det, och att varje nation och all jordisk yta i praktiken är islamisk. 

 Krig med svärd eller med ”ord” mot i synnerhet judar och kristna (USA och västvärlden) kallas ibland för lilla jihad. En muslims andliga ”kamp” mot sitt eget hjärta, kallas då för stora jihad. Men jihadister bland muslimer, är inte de som i första hand jobbar med sig själva, utan de som utövar terror och krig mot andra. 

När koranen och den muntliga traditionen av islam genom Muhammed, kallad Hadith, ställs mot varandra inom den muslimska världen, gäller den muntliga traditionen före koranen. Den muntliga traditionen visar sig vara större än den skrivna ”uppenbarelsen”. Man kan säga att koranen inte skyddar mot islam. 

Den människa/kristne som inte vill erkänna islam som en falsk religion, blir själv grundlurad och riskerar också att förföra andra. 

Men som kristen behöver man samtidigt komma ihåg, att skillnaden mellan islam och muslimer, är som skillnaden mellan synd och syndare i sett i ett bibliskt perspektiv. 

Gud älskar muslimer men inte islam. Gud kommer aldrig att erbjuda islam åt någon människa. 

Men ”sanningskornen” i islam, kan precis som i fråga om andra falska andligheter, faktiskt bli ”bron” både till samtal om och omvändelse till kristen tro. 

Och Gud vill alla människors frälsning, och har av bara nåd försonat hela världen med sig själv, genom sin son Jesus Kristus. En sanning värd att lida och dö för - om det behövs.

Sigvard Svärd

#Islam #Muslim #Religion #Koranen #Allah #Muhammed

0 kommentarer

Kommentera